I Kungsörnarnas rike

Min premiär att sitta i fotogömsle

I slutet av november satt jag för första gången i ett  kungsörnsgömsle här uppe i Västerbotten. Något jag drömt om länge att få uppleva.

Åkte till mitt boende och sov över för att väckas tidigt nästa morgon för avresa ut till gömslet ute på en myr. Tystnad och tålamod var orden för dagen!

Man anländer före gryningen när det fortfarande är mörkt och far därifrån i skymningen för att inte uppmärksammas och bli röjda av skogens alla djur. Vi riggade våra kameror och sedan var det att i tystnad och med tålamod sitta och vänta. Timmarna gick och inga örnar i sikte.

Skogens småfåglar höll i underhållningen och det var hela tiden något som hände. Ett litet slagsmål mellan domherrarna, kråkor som kraxade och skator som retades.

Korparna var de som dök upp först, i massor!

Plötsligt sent på eftermiddagen landade en kungsörn i ett stort träd intill. Så otroligt spännade! Pulsen ökade kan jag säga! Vi fick vänta rätt så länge innan den beslöt sig för att dyka ner på åtelet som låg ute på myren. Och den väntan var värt varenda sekund!

Man kunde tydligt se hur avvaktande den var, spanade hela tiden med sin skarpa blick. Det var riktigt lustigt att se hur nära och orädda skatorna var. De nafsade den i stjärtfjädrarna, så de är riktiga tuffingar de också minsann!

Fick senare information om att det troligen var en kungsörn som var på besök, alltså inte någon från det par som har reviret på platsen. Kan säga att mitt hjärta bankade och adrenalinet forsade i mina ådror! Att den sedan landade på en plats där jag hade fel objektiv så att säga – det överlever jag alla gånger!!! Otroligt spännande att få se kungsörn på så nära håll – de är stora som lagårdsväggar när de kommer med sitt imponerande vingspann på mellan 150-240 cm!

Önskar dig en fin dag och tack för besöket!

Ewa