Underbara försommardagar i Klimpfjäll och Stekenjokk

Fotoresa tillsammans med naturfotografen och vännen Olaf Niepagenkemper

Sedan cirka ett år tillbaka har vi tillsammans planerat att mötas och fotografera den Lappländska naturen och dess innevånare. Nu blev det äntligen av och Olaf körde bil upp hit till våra breddgrader för att spendera några dagar.

Vi åkte naturligtvis Vildmarksvägen till de platser som ligger så varmt omkring mitt hjärta. Platser som känns så hemma inom mig. Vackra Kultsjödalen med Saxnäs, Klimpfjäll och Stekenjokk.

Vi kunde inte ha haft mer tur, vädergudarna var verkligen med oss! Strålande sol och ljumma temperaturer alla dagar!!!

Vi besökte de spelande dubbelbeckasinerna i Klimpfjäll. Så fantastiskt!! Vilken upplevelse det var för oss båda. Vi hörde dom bara först och kunde inte se dom alls. Våra ögon var tvungen att vänja sig då de är så välkamuflerade de små liven. Vi studsade högt båda två när den första dök upp inför våra ögon! De spelade väldigt intesivt, dansade och hoppade för att visa alla damer att –Jag minsann, är den vackraste av oss alla!

Resan gick även till Fatmomakke. Denna underbara lilla samiska kyrkby. Man kände verkligen tidens vingeslag svepa över oss där och förstår mycket väl val av plats. Otroligt vackert belägen mellan fjällen och det var fantastiskt stilla och lugnt där. En värdig och vilosam plats för de bortgågna anhöriga. Rekommenderar verkligen ett besök där. Fatmomakke ligger strax söder om Klimpfjäll, skyltat från vägen.

Vi bodde i en stuga i Klimpfjäll och hade den platsen som utgångspunkt. Klimpfjäll är en mycket genuin, liten fjällby med mycket trevliga och sympatiska bybor. En plats att känna sig hemma på!

Stekenjokk besökte vi två gånger. Den första gången sent en kväll så vi fick uppleva det storslagna midnattsljuset där uppe. Spenderade hela den sista dagen där.  Man häpnas varje gång över hur mäktigt det är och även fast jag varit där uppe så många gånger så slås jag av det storslagna lika mycket varje gång,  om det inte till och med är så att det blir mer och mer för varje gång…

Vägen över till Jämtlandssidan och Stora Blåsjön öppnar den 6:e juni så vi vandrade. Området där uppe är som ett enda stort BB för alla djur under den här tiden. Det kvittrade och var fåglar i varje liten buske. Kungsörnar och fjällvråkar svävade ovanför oss.  Vajorna vandrade omkring med sina småttingar och vattnet brusade i varje litet vattendrag från smältvattnet.

Den värme man känner inom sig med dessa syner går inte att beskriva!

Vi låg länge raklånga mitt ute på fjällheden och bara stirrade rakt upp och insöp alla ljud omkring oss. Inga ljud från civilisation alls, bara våra egna och naturens andetag hördes. Det är stort! Den litenhet man känner inför det så stora, karga och mäktiga går rakt in i själen! POOF!

Det var med tunga hjärtan vi vandrade ner till bilen igen. Hade kunnat stanna där för resten av mitt liv kändes det som!

Platserna där uppe gör något med mig. Det händer något inom mig och jag tror att det är någon sorts hemkänsla som rotar sig. Man lämnar liksom en liten bit av sig själv kvar på dessa platser.

Jag återkommer  ständigt och med jämna mellanrum, oavsett årstid.

Tack käre Olaf för oförglömliga dagar och många, många tack Micke och Hotell Klimpfjäll!!

Önskar er alla en fin dag!

Ewa